Sista dagarna i Tyskland

Jag har haft en sån fruktansvärd hemlängtan sista tiden. Men nu när det börjar bli dags att åka hem är det faktiskt blandade känslor. 
 
Att åka iväg till Tyskeland var det första jag gjorde på väldigt länge som bara var för mig. För att jag ville. Inte för att jag måste eller borde. För att jag ville. Punkt. Det kanske inte var det klokaste beslutet ur vissa aspekter. Men ändå så har det visat sig vara det bästa beslut jag någonsin kunnat ta. Att vara ledsen i en annan stad, i ett annat land har varit så otroligt jävla jobbigt. Men också så sjukt lärorikt. Jag har lärt mig massor om mig själv. Framför allt så har jag lärt mig att lita på mig själv. Fan, jag fixar ju så mycket mer än jag tror. Det får vara slut på måsten och krav nu. Framför allt så ska jag aldrig mer sätta mitt eget liv och min egna vilja på vänt för någon annan. Att känna sig ensam är fan så mycket bättre än att känna sig ensam i en relation.
 
Jag kommer inte heller att jämföra mig med andra längre (eller iaf försöka att inte göra det). Jag har klarat mig i D-dorf i sex månader. Trots uppbrott och magkatarr. Jag har klarat att få en praktikplats och genomföra den. Nog fan ska jag klara av resten av plugget då! Jag har varit så otroligt trött på plugget och all den stress och press som det innebär att studera på KTH. Men nu vet jag varför jag kämpar på där, jag vet vad jag vill göra efter mina studier och vad jag har att kämpa för. Jag vet också att jag är värd något i arbetslivet, oavsett hur många A:n jag har i betyg. Jag är fan helt ok. Bara en sån sak. 
 
Nu ska jag sova. Eller försöka. Om det är något jag är riktigt dålig på så är det att sova riktigt stora förändringar väntar. MEN, imorn kommer mamma, pappa och Frida hit. Jag har tre timmar i skolan och när jag slutar är dom redan här! Jag längtar ihjäl mig!! Tänk att dom får vara här och dela dom här sista dagarna i MIN stad med mig! Awsome!
 
Jag har lärt känna många goa människor här. Jag har lärt känna en stad och dess folk. Jag har lärt mig tyska (inte alls så bra som jag ville, men helt klart bättre än innan jag kom hit). Jag har bott i en RISIG lägenhet och kommer aldrig mer gnälla på min älskade lägenhet hemma. Jag har förstått lyxen av att ha en säng att sova i och en fräsch dusch. Jag har haft turen att bo med två asgulliga tjejer som jag kommer att sakna jättemycket. Jag har legat på min madrass och gråtit och varit så långt ner på botten som man kan komma. Jag har insett värdet av att man alltid kan få en chans att börja om på nytt. Om man vågar ta steget och satsa. Jag har insett värdet av att lyssna på mig själv och mina känslor. Att våga vara ensam. Att förstå vad jag är värd (nästan iaf). Att längta hem och förstå att man måste lära sig att upskatta det man har mer. Att jag har så otroligt många fina, kloka, vackra, roliga människor omkring mig där hemma. 
 
Fan alltså. Jag har mått skit här och jag har mått bra här. Jag är så fruktansvärt jävla glad att jag åkte! 
 
Tack Düsseldorfen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0