Sjukt bra helg!

Solen bestämde sig för att göra comeback i fredags, vilket jag tackar och bockar för! Jag åt lunch med mormor och sen satt vi och solade i flera timmar. Nu skulle jag nästa våga påstå att jag har en touch av brunt i min annars så grisröda hudton. Finemang! Klockan 16.30 ringde mamma och sa att hon åkte från jobbet, så en kvart senare gick jag ner till garaget. Där möter jag pappa till fots, han hade åkt kommunalt från jobbet och sekunden senare kommer mamma med bilen. Familjen tajming. 
 
Sen blev det alltså en helg på landet. Vi åkte på bonde-marknad i Leksand. Mamma klämde tre av mina fingrar i bildörren (fast det var helt och hållet mitt fel). Vi plockade lingon. Åt tacos. Kollade på film och kriminalare. Sen var det söndag. Idag har jag solat hela dagen. Solat och läst. Läst om självkänsla. Mycket bra och vettigt och jag har mycket att lära och en lång väg att gå. Som så många andra. Tänk va mycket smidigare livet, relationer och konflikter skulle löpa om vi alla var begåvade från start med en god självkänsla. Men ickenicke, det är något vi måste jobba på och för, men jag tror att det kommer att vara värt det. Först ska man ner på botten, och sen är det bara att börja klättra. 
 
Det är så lätt att dömma sådanna böcker som hippie-flum. Men wtf, jag tänkte ge det en chans. Det låter vettigt! Om man är lite open-minded och vågar tänka outside-the-box, för att dra några fler klychor. 
 
Sen hade jag tänkt att lägga upp lite bilder. Men bindningstiden på min iphone har ju gått ut nu, så självklart har den slutat fungera. Eller alltså, den fungerar som den ska-ish. Men datorn vill inte prata med telefonen. Datorn vill ju förvisso inte prata med e-legitimationen heller.... så det kan ju vara datorn som är tjurig. Jag brukar ju ha den effekten på elektonik.
 
Anyways. Det viktigaste jag lärt mig i mina böcker idag och som tåls att fundera på är att om man är rädd, så betyder de ju egentligen att man har ambitioner. Att man vill något. Då måste ju jag som är rädd jämt, egentligen vilja så otroligt mycket! Det gjorde mig väldigt glad! Så nu ska jag försöka tänka så, och när jag blir rädd nästa gång ska jag tänka på att det är för att jag vill göra det jag är rädd för. Simple as that. 
 
Natti!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0