THE nagellack!

Denna bild har jag helt fräckt knyckt från makeupartisten Linda Hallbergs blogg.. 
 
 
 
 
Lacket kommer tydligen från Loreal och jag MÅSTE ha det. Det är allt jag vill ha i ett nagellack. Glitter, glitter och glitter. Man kan fan behöva lite glitter i tillvaron om än så bara på naglarna tycker jag :)

Idag har jag träffat några tjejer ur klassen, eller närmare bestämt Bea, Jenny, Sara, Maria, Malin och Fabiana! Jättetrevligt! Nu känns det lite lättare att börja med pluggandet igen på måndag.. eftersom jag vet att det faktiskt kommer att innebära en hel del trevliga luncher, fikapauser och säkert en del utgångar också. Så då passar det ju finfint med detta lack.. det ska jag införskaffa när CSN behagar dyka in på konton igen.

Bye!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Depp (håll i hatten, nu kommer ett sånt där personligt inlägg som vissa säger att man inte ska skriva på nätet)

Ibland är livet på topp och ibland slåss man på botten. Det är väl det som är charmen.. eller utmaningen. Det låter jag vara osagt. Det känns som om jag gjort en massa nytt och nyttigt (för att inte tala om roligt) i Tyskland.. men så är jag tillbaka i verkligheten. Som är en ny verklighet ändå.. fast som påminner om en verklighet för länge länge sedan. Jag längtar inte på något sätt tillbaka den verklighet jag hade innan jag åkte.. men det är ändå lite segt att vänja sig vid den "nygamla" verkligheten.. Känns lite som att jag slängt bort 6 år av mitt liv och helt plötsligt är jag tillbaka i den verklighet jag levde i när jag var 22 år. Fast det är jag ju inte längre.. Men om jag var det så skulle jag göra en hel del annorlunda. Men det är lätt att vara efterklok. Och lätt att vara blind. Och feg. Och rädd för att vara ensam. 
 
Oklart? Welcome to my head. MEN, som en klok skådis en gång sa.. "Jag är hellre ensam än i en relation där jag känner mig ensam" Så, nu har jag sagt det sista om det där. Det var skönt att bara släppa allt i Tyskland. Nu är jag hemma och har fått känna på alla de känslor som kommer med ett uppbrott. Nu är dom känslor som är kvar att bearbeta oro inför en oviss framtid samt hopp inför en oviss framtid. Rädsla för att släppa in någon ny och viljan att släppa in någon ny. Dock aldrig mer hoppa in i något utan att lyssna på den där magkänslan.. Känns det fel på något sätt, så är det med största sannolikhet just det. Man lär sig av sina misstag. Tur det. 
 
Jag har roat mig med Kändishoppet ikväll. Att se folk göra sig illa har visat sig vara hyfsat effektivt för att kunna dra på smilbanden trots allt. Men nu är det sovdags. På måndag är det ju dags att börja gå upp tidigt och använda huvudet till något annat än att grubbla igen. Spännande/skrämmande.
 
Det blir ingen sminkning som planerat till helgen. Det känns faktiskt väldigt tråkigt. Eftersom jag nu jobbar med att tillåta och känna känslor istället för att ignorera dom kan jag erkänna att jag känner mig besviken. Men shit happens. Så jag funderar på att vila upp mig på landet. Igen. Men det är ytterst oklart. Eller så kanske det blir Popaganda. Men jag är lite för efter i musiksvängarna för att ens ha hört talas om banden som spelar.. så vet inte riktigt om det kommer vara värt stålarsarna. 
 
Jepp jepp. Imorn blir det iaf kära återseenden. Ser jag fram emot! Lite pepp i all depp. 
 
 

Hur man ska rita?

Eftersom jag vände på dygnet igår så tänkte jag att det är lika bra att vända tillbaka på det på en gång... alltså sitter jag vaken nu, trots att jag ska upp tidigt imorn. Smart värre. 
 
Blev en teckning till. Det är knepigt ibland tycker jag att bestämma HUR jag ska teckna.. vilken stil och vad jag ska rita. Det känns som om det andra tycker om (när jag ritat) inte alltid är det jag själv tycker om.. Ska man då rita för andra eller sig själv? Klart det är kul om nån gillar det man gör liksom.. Men det är ju såklart allra roligast när jag själv gillar resultatet.. 
 
Oh well.. Denna jag ritade är vad JAG tycker om att rita. Så kul var det :)
 
 
 
 
 

Egen kaffemugg!

Klockan 4 i natt var Broadchurch repriserna slut på tv. Jag är ingen ungdom längre som bekant.. För några år sedan hade tv-tittande till klockan 4 varit en baggis. Nu var det rena plågan. Men värt ändå, sjukt bra serie. 
 
Så alltså sov jag bort hela dagen idag. Sen solade jag lite.. Tills min tillvaro förstördes av alla jävla långbenare som bosatt sig i Hökis. Vidriga. Jag misstänker mutationer/genmodifikation. SÅ långa ben som dom har i år har dom banne mig aldrig haft förut. 
 
På eftermiddagen mötte jag upp mamma i stan och gick och kollade på kläde och tråd. Hon samlar på sådant och snart kommer hela radhuset likna en hemslöjdsaffär. Tur att hon har pappa som har rätt bra tålamod, hehe. 
 
Vi mötte upp syster i gamla stan och gick på Argentinsk restaurang! Mycket trevligt och god mat! Tack igen mamma för middagen :) Sen hittade vi ett helt fantastiskt fik som jag aldrig varit på tidigare. Hur mysigt som helst! Så nu vet jag vart jag ska hänga i höst. Med en latte och lite Matte. 
 
Sen tog jag tag i att måla en bild till min kaffemugg som man kan göra egen design till! Äntligen! Efter lite beslutsångest fick en bild på Elsa Billson agera förebild. Hon har alltid så fina kläder, det är bra inspiration. Sen gillar jag hennes hårfärg. Om jag var modig skulle jag färga håret i någon modig färg! 
 
Så här blev den färdiga bilden: 
 
 
 
Jag är helt övertygad om att det blir mycket roligare att plugga när man har en egendesignad kaffemugg. Helt klart!
 
Nu ska jag sova. Jag får nämligen "besök" kl 7 imorn bitti! Håll i hatten, så tidigt har jag inte gått upp sen förra hösten tror jag. 
 
 

Sjukt bra helg!

Solen bestämde sig för att göra comeback i fredags, vilket jag tackar och bockar för! Jag åt lunch med mormor och sen satt vi och solade i flera timmar. Nu skulle jag nästa våga påstå att jag har en touch av brunt i min annars så grisröda hudton. Finemang! Klockan 16.30 ringde mamma och sa att hon åkte från jobbet, så en kvart senare gick jag ner till garaget. Där möter jag pappa till fots, han hade åkt kommunalt från jobbet och sekunden senare kommer mamma med bilen. Familjen tajming. 
 
Sen blev det alltså en helg på landet. Vi åkte på bonde-marknad i Leksand. Mamma klämde tre av mina fingrar i bildörren (fast det var helt och hållet mitt fel). Vi plockade lingon. Åt tacos. Kollade på film och kriminalare. Sen var det söndag. Idag har jag solat hela dagen. Solat och läst. Läst om självkänsla. Mycket bra och vettigt och jag har mycket att lära och en lång väg att gå. Som så många andra. Tänk va mycket smidigare livet, relationer och konflikter skulle löpa om vi alla var begåvade från start med en god självkänsla. Men ickenicke, det är något vi måste jobba på och för, men jag tror att det kommer att vara värt det. Först ska man ner på botten, och sen är det bara att börja klättra. 
 
Det är så lätt att dömma sådanna böcker som hippie-flum. Men wtf, jag tänkte ge det en chans. Det låter vettigt! Om man är lite open-minded och vågar tänka outside-the-box, för att dra några fler klychor. 
 
Sen hade jag tänkt att lägga upp lite bilder. Men bindningstiden på min iphone har ju gått ut nu, så självklart har den slutat fungera. Eller alltså, den fungerar som den ska-ish. Men datorn vill inte prata med telefonen. Datorn vill ju förvisso inte prata med e-legitimationen heller.... så det kan ju vara datorn som är tjurig. Jag brukar ju ha den effekten på elektonik.
 
Anyways. Det viktigaste jag lärt mig i mina böcker idag och som tåls att fundera på är att om man är rädd, så betyder de ju egentligen att man har ambitioner. Att man vill något. Då måste ju jag som är rädd jämt, egentligen vilja så otroligt mycket! Det gjorde mig väldigt glad! Så nu ska jag försöka tänka så, och när jag blir rädd nästa gång ska jag tänka på att det är för att jag vill göra det jag är rädd för. Simple as that. 
 
Natti!
 
 
 
 
 
 

Den där inspirationen...

Har lyst med sin frånvaro i över två veckor nu. I Dalarna stickade, tovade, tecknade jag. Och byggde/renoverade möbler. Men nu.. hemma själv på dagarna och ninja på kvällarna. All tid i världen. Noll skaparlust. Wtf. Varför kan man inte välja sånt? Varför kan det aldrig komma när det passar? 
 
NU kom den. Inspirationen. Tjugo över 12, precis när jag ska gå och lägga mig. Tackar för det. 

Men just ikväll tar jag det vuxna beslutet att kväva kreativiteten och sova istället.

Ikväll har jag lagat mat åt Sara W! Jättetrevligt! :) Imorn väntar lunch hos mormor och sen åker jag på känslomässigt rehab till Dalarna med mor och far. Fint som snus. 
 
Gonatt!

Rättvisa inom Högskolevärlden? Hell no.

Jag sitter hemma och pluggar lite på en kurs som jag har kvar från mitt andra år på KTH. Jag skulle kunna dra storyn om varför jag har den kursen kvar samt varför jag hatar den läraren, hans metoder, moduler och åsikter över allt annat. Men det har jag varken lust, tid eller ork till. 

MEN, jag gick in och tittade på höstterminens schema. Tidigare har vi som studerat på KTH haft våra tentor innan Jul. Sen har vi haft en omtentaperiod under jullovet för de tentor som skrevs vid försa tentamenstillfället under hösten. Detta hade plötsligt CSN väldiga problem med och ansåg att KTHs studenter inte studerade på heltid. Detta trots att de flesta av oss alltså läser mer än 30 poäng varje termin.
 
På grund av detta så har vi nu fått våra tentor flyttade till "jullovet". Visst, jag kan köpa att det ska vara rättvisa olika skolor imellan och att andra studenter inte får jullov. MEN COME ON. Ska vi snacka rättvisa skolor emellan? Jag vet så många som pluggar som har typ 2 föreläsningar i veckan. Well, sen ska de ju såklart läsa en bok per kurs, göra grupparbeten och instuderingsuppgifter. Well guess what, det gör vi också! Plus att vi har föreläsningar i princip varje dag. Och övningar. Och 8-timmar labbar. Där det ska skrivas labbrapport. Och grupparbeten. Och en bok att läsa. 

Det gör mig så förbannad att vi skulle "åka på en räkmacka och få ett jullov som vi inte är värda". Well, jag tycker att många som pluggar på andra hösskolor får ett heltids-studielån som dom inte förtjänar. För om dom studerar på heltid, vad studerar då vi på? Ständig övertid? 
 
Kan inte vi få ett litet jullov att andas ut på? Nej, nu är det alltså slut på detta "lyx".
 
Jag känner mig splittrad. Jag har bara 1,5 år kvar på KTH, så jag kan ju inte ge upp. Och visst är det kanske så att jag egentligen tog mig vatten över huvudet från början.. jag kanske inte är "smart nog". Men jag brinner verkligen för det jag läser och jag tycker verkligen att det ska bli så jävla kul att få en framtid och ett arbete inom något som jag älskar (om jag nu klarar den där matten någon gång). Så det är väl bara köra på. Så får jag väl se fram emot ett jullov som innebär 5 tentor och längta tills nästa sommar då jag kanske kan andas ut igen. Kanske. 
 
Men jag blir provocerad (vilket kanske märks), när vi som studerar på KTH anklagas för att inte plugga heltid. Det gör mig fruktansvärt arg och ledsen. Och trött. Innan terminen ens har börjat igen. 
 
Living the dreeeeam.

Senaste filmtipsen!

Eftersom jag kollar en hel del på film, samt har en mycket exklusiv och träffsäker filmsmak så tänkte jag att jag skulle börja recensera några av de filmer jag ser (observera att superlativen som beskriver min filmsmak är ytterst partisk och antagligen helt osanna.. detsamma gäller mina kunskaper i svensk grammatik eftersom jag inte har en aning om vad superlativ betyder).
 
Sen kanske det är lika bra att passa på att erkänna att jag har film-aspergers. Jag har nog sett varje Harry Potter film minst 6 gånger... minst. Men det måste ju vara ett tecken på att jag är riktigt bra på att identifiera bra filmer, som man kan se många gånger. Så håll till godo!
 
Looper 
Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt
 
Bra film med två skådisar som jag verkligen gillar, Joseph Gordon-Levitt och Emily Blund that is. Ja, och Brucan är väl helt ok han med!
 
Filmen har en något komplicerad handling (därav kan det faktiskt vara en fördel med filmasperger, ibland förstår man mer andra gången man ser en bra film.. eller tredje). Anyways.. på något mysko-sätt så mördar maffian fiender genom att fånga dom i framtiden och skicka tillbaka dom till förr i tiden, där en yrkesmördare skjuter ihjäl personen utan att se vem det är.. Och det funkar ju fint, till Joseph Gordon-Levitt inser att det är sig själv han ska skjuta.. och sen brakar helvettet lös. Jag inledde filmtittandet på att störa mig på hur Joseph-skådisen såg ut i filmen.. Han gör något råkonstigt med ansiktet och minspelet och ser inte alls ut som sig själv. Jag irriterade mig på att han såg ut som Bruce... tills jag insåg att det är för att han är Bruce... Ja, ni hajar. Eller inte.. 
 
Filmen blev faktiskt riktigt spännande. Det är ett barn med som är så sjukt bra skådis! Riktigt obehagligt! Och så lite kärlek på det och ett bra slut. 
 
Jag ger filmen 7 av 10 dalahästar!
 
Looper (2012) Poster
 
 
Hansel and Gretel, which hunter
Jeremy Renner, Gemma Arterton, Famke Janssen
 
Hans och Greta överlever som bekant pepparkakshus-incidenten. Det man inte får veta i barnsagan är att Hans och Greta aldrig lyckas ta sig förbi detta trauma untan spenderar resten av sitt liv med att slakta häxor. Med betoning på slakta. Om du gillar scener när huvud sprängs bort, mosas, spetsas, klämms, eller huggs av så är detta filmen för dig! För mig som inte klarar av blod och äckliga saker var det en bra träning. 
 
Sen tycker jag faktiskt att den var underhållande till och från. Men man ska nog vara beredd på halvkass handling och mycket splatter om man inte ska bli besviken. Inget Bergman-djup direkt. Men helt ok en bakissöndag skulle jag säga. 
 
Jag ger den 5 av 10 dalahästar
 
Hänsel und Gretel: Hexenjäger (2013) Poster
 
Ego
Martin Wallström, Mylaine Hedreul, Sissela Kyle
 
Dryg stureplanskille tappar synen och får sedan hjälp av en personlig assistent att hantera detta. De tu är som natt och dag men samtidigt som ler och långhalm. Stureplanskillen börjar ana att det finns mer än yta och dyra klockor här i världen. Sen händer lite dittan och dattan och jag vill inte skriva så mycket mer för jag tycker faktiskt att den var riktigt bra! Så se den! Huvudpersonen är snygg, storyn är bra, filmen är fin och alltså en lätt sevärd film.
 
Dessutom gillar jag att de rika föräldrarna framställs som trygga och gulliga, det börjar bli lite tjatigt i filmer och böcker med barn som växer upp med rika föräldrar som är riktiga svin. Inte för att det inte förekommer, men det var kul att få en annan bild. Tummen upp!
 
Jag brukar inte gilla svenska filmer, så detta var en positiv överraskning. Sen kanske den var lite förutsägbar, men den var tillräckligt fin för att väga upp det! 
 
Jag ger den 8 av 10 dalahästar!
 
Ego (2013) Poster
 
 
 

I am old.

Jag brukar ju skoja väldigt mycket om att jag blivit gammal. För mycket. Olidligt mycket. 
 
MEN, nu har jag kommit fram till att jag skojar så mycket om detta, för att faktiskt slippa inse allvaret i det hela. Jag är fan rätt gammal nu. Men när jag skämtar om det hela tiden förpassas den informationen till den abstrakta delen av min hjärna (där för övrigt nästan all information befinner sig).
 
Det slog mig på riktigt här om dagen. När jag tänkte på att livet vore rätt chill om jag helt enkelt skulle gifta mig med nån rik Hollywood-snubbe. Inte kanske för att jag på något sätt tillhör the gang of tjejer som rika Hollywood-snubbar brukar välja att gifta sig med, men man får ju drömma. Då kunde jag satsa på att teckna och rita och gå dyra kurser och bli mycket bättre. Jag skulle kunna köpa en lägenhet i Vededig och sitta där vid kanalen och dingla med benen samtidigt som jag läste en god bok. Jag skulle kunna ha personlig kock, personlig tränare och frisör och så lite plastikkirurgi på det så vips så var jag en i the gang av tjejer som Hollywood-snubbarna väljer. Finemang.
 
Nu svävade jag iväg här en aning känner jag... Men nästa tanke som dök upp i mitt huvud var i alla fall att jag då skulle vara "den där Hollywood-snubbens nya pinsamt unga flickvän". 
 
Men sen slog det mig ännu hårdare att så inte är fallet längre! Jag tror att jag tänker på mig själv som typ 22-24 år. Well, då hade jag ju varit den där unga flickvännen. Men jag är minsann 28 år. Det är ju inte ett dugg pinsamt ungt. Det är ju fan helt normalt att gifta sig med HollyWood-snubbar i den åldern, om än få förunnat. 
 
Så, summan av kardemumman är att jag ska sluta skämta om att jag är gammal och inse fakta. Det kanske inte ens behöver vara något negativt. Nu kan jag ju helt enkelt skaffa mig den där Hollywood-maken utan att bli sågad i världspressen.. ja, för min ålder iaf. 
 
Gonatt. 

Torka aldrig tårar utan handskar

Äntligen har jag sett serien! Vad ska man säga... Den var vacker, tragisk, varm, sorglig och utan tvekan viktig.
 
Nu är alla mina känslor upp och ner och nerverna utanpå. Det är lätt att lägga locket på och bara "må bra" tills man luras att känna en massa och då minsann, då kommer alla känslorna på en och samma gång vill jag lova. Vilket inte är jättepoppis om man är något av en känslofob. 
 
Men, utan dåliga dagar skulle man väl inte uppskatta de bra? Efter regn kommer solsken. Jada jada jada. 
 
Jag fortsatte iaf med Gullivers resor. Ni vet, den med Jack Black. Och eftersom mina känslor idag får härja fritt så storgrinade jag även till den. Wünderschön. Den är faktiskt fin! Ok, i mitt normala tillstånd skulle jag kanske inte gråta, men jag hade tyckt att den var bra oavsett. 
 
Snart kommer Fridolf hit på middag och jag har handlat massa gott och ska laga samma mat som Jenny och Tessan bjöd mig på igår! Ska bli mys! 
 
Sen ska jag nog kolla på lite Lost. Lär ju grina till det också. Lika så bra. Även om det känns skit när negativa känslor bubblar upp ibland så är de nog hundra gånger värre att stänga inne dom. 
 
Trevlig söndag!
 
 
 
 
 
 
 

Sthlm

Då är jag tillbaka i El Stockholmo efter 4 veckor på vift!

Jag har läst böcker i solstol, byggt en möbel (sa ju att jag skulle de!), ätit god mat, promenerat i vackra omgivningar, gått på loppisar (typ 50 miljoner olika) och köpt massor..mest gamla ramar (30 gamla ramar för att vara exakt!), haft sån jävla tur med vädret, träffat underbar släkt, nära och kära, gått på skattjakt med pappa och farbror Anders (vi hittade dessvärre inget men fick många myggbett), stickat och tovat (sjukt underskattat), shoppat kläder (dvs världens snällaste mamma har shoppat till pank dotter, tack mamma!), ritat, fått finfina ritböcker som pappa hittade på loppis (tack världens bästa pappa för att du alltid håller ögonen öppna och dessutom lyckas hitta dom där jävla guldkornen som jag aldrig hittar själv!), målat, läst mera böcker, kollat på Lost (fått låna alla säsonger av Eva och Anders), hälsat på Bosse och Eva i Rättvik, gått på lite mer loppisar, ätit räkor med finfint folk (japp, jag gillar räkor igen.. efter ca 7 år.. sedär)... osv osv osv.

Tänka sig. Trots att jag har lite ångest inför hösten så har jag haft en så sjukt bra sommar! Den bästa på många år!

Tack ni som är närmst mig för att ni får mig att må bra! Tack för att ni tycker om mig, precis som jag är och får mig att skratta!

Störst tack till mamma, pappa, Frida och mormor! För att ni står ut i dom stunderna när jag inte är på topp! Det är ovärderligt!

Gonatt!

Ey, förresten, mamma! Jag glömde slå dig för den sista gula bilen! Får ta igen det nästa vecka!

RSS 2.0