Skolavslutning


Berns efterrättsbuffé


Ärligheten själv!

Tog precis ut 200:- på apoteket. Men han gav mig 300:- pank som jag är borde jag ju behållit pengarna. Eller? Men icke då. Mina föräldrar har gjort ett bra jobb och han i kassan tackade mig för min ärlighet. Känns bra! Spännande att tänka på hur många som hade behållit stålarna.


Bra låt!


Skruva den som Beckham


Å så här går det när man hängt varje dag i typ 3 månader:

Emma på sms, jag och Amanda på twitter. Inom loppet av 1 minut! Underbart!!


Kandidaten inlämnad!

Äntligen klara!!


Fredag

Hade en riktigt bra kväll igår. Dock så tröttnade jag på att leta ställe efter några försök och drog till Pontus och hans polare och lyssnade på anekdoter istället! :-)

Idag mår jag sådär om sanningen ska fram. Men snart har vi lämnat in kandidaten. Då kommer jag må som en prins!


Grupp 10

Jag har haft sån sjukt tur med min projektgrupp. Vissa grupper har gråtit, bråkat och skrikit.

Vi äter hamburgare å dricker bärs!

Sen såg vi på slagern, Sverige var ju lätt bäst. Men vad hände med sången? Var Loreen full? Och varför såg Norges sångare ut som saade fast med tajts?


Redovisningen.

Känns som om jag byggde upp världens skräck-känslor inför redovisningen som vi hade i onsdags. Jag har typ aldrig varit så nervös för något i hela mitt liv.

Eller ja, det skulle vara uppkörningen då. Och det gick ju sådär. Körde åt höger när kontrollanten sa vänster. Tvärbromsade mitt på en 50-väg, för att sedan när han tittade på mig bara fnittra lite konstigt och köra vidare. Men, man kan ju tycka att jag borde lärt mig då att det mesta löser sig på ett sätt eller annat. Körkorts-gubben sa ju förvisso att han undrade vad jag höll på med ibland. Men han gav mig kortet ändå (vi firar banne mig 9 år i år, korten och jag).

Jag trodde verkligen att jag skulle falla ner död på redovisningen. Men det hände ju inte. Jag skakade som ett asplöv. Och jag hoppade över en hel slide (vilket jag ändå lyckades rädda upp halvt ok efteråt). Men folk i klassen sa att jag inte såg så nervös ut som jag kände mig. Sen hur vida de sa så för att vara snälla eller icke, det struntar jag faktiskt i. Jag klarade det. Utan att dö. Jag är nöjd.

När allt var över och jag satt i bilen med mamma och pappa för att åka till Dalarna så förstod jag hur det tar på kroppen att oroa sig så där mycket. Jag somnade efter fem minuter i bilen och sov till Sala. Sedan var jag helt slut ändå, gick och la mig typ kl 22 och sov till 11. Det säger en hel del eftersom jag i vanliga fall inte har några som helst problem att hålla mig vaken till typ kl 2 på natten. Och gärna gör det dessutom.

Jag måste jobba på detta. Det är inte normalt att vara "känd" för att prata alldeles för mycket och aldrig kunna hålla käft, för att sedan må så dåligt när man ska prata inför folk. Inte ok.

Det får bli höstens problem! Nu ska jag sova, imorn fortsätter revidering av rapporten... snart är även det klart. Då väntar två tentaveckor och sen börjar praktiken vilket ska bli sjukt kul!

Gonatt!

Så kommer hoppet åter!

Äntligen är det faktiskt vår/sommar på riktigt. Det är grönt ute och livet återvänder till varenda blekfet svensk. Vintern var en enda lång plåga, iaf om man frågar mig och det värsta är att den är ständigt återkommande. Utan undantag.

Jag tycker att vintern blir längre för varje år. Jag har ju knappt kommit över föregående vinter innan det är dags igen.

Man får leva på hoppet. Om att det kommer en ny sommar. Igen. Som nu. Och nu är det den allra bästa tiden på hela året, när man vet att sommaren är ny vilket innebär att det är så mycket sommar kvar som det kan vara.

Tyckte det passade med en hoppbild. Alla tar ju så trendiga hoppbilder på alla semestrar. Jag och Pontus tar fula hoppbilder. Det tycker vi är kul, helst med en fulsnygg bakgrund. Som denna:





Loppis

Dessa två vin-flaske-underlägg är jag så äckligt nöjd med. De kostade 1:- styck. Helt ok pris.

De är i keramik och äckligt snygga.


Dagens


Dalarna

Här befinner jag mig. Jag drack en kopp kaffe kl 22.00 igår och låg vaken till kl 07.00. Score.

Men nu är jag ute och promenerar och livet känns helt ok ändå.


Dalarna

Igår var det spa med tjocka släkten för att fira faster Lena som blev 60 år. Idag plågar mamma mig med handelsträdgårdar och blommor. Men jag hittade en skinnväska för 20:- så jag är rätt nöjd.


Det närmar sig.

Dam dam daaaam (Domedagsmusik).

På onsdag kl 09.55 smäller det. Jag är närvös i förskott. Obra.

Dessutom så kletade jag på typ 7 år gammalt läppglans igår. Nu gör det så jävla ont i min underläpp. Helt galet. Så vart det lite bättre framåt kvällen. Då åt jag grapefrukt. Aj.

Så nu kommer jag ha en svullen käft/munsår på onsdag också.

Sen åker jag och vilar upp mig i Dalarna! Det ska bli så skönt när det här är över.

Igår firade vi min pappa! Vi, hela familjen åt thaimat och tårta och hade det bra. Jag och syster gick till Coop och handlade och träffade på kusin Anton. Han tipsade om en film vi skulle se på nätet. Så nu har vi sett lillkusin göra mål i superettan. Sjukt coolt. Å Gurra var också med. Jag blir så där lite löjligt stolt (typ så att dom skulle skämmas lite för sin gamla kusin). Dom är fina killar, mina kusiner! Alla tre!

Så nu hoppas jag att jag får hem mamma och pappa i tid så vi hinner se iaf sista halvlek när dom spelar på söndag! Grymt! Sen tar de studenten också, de äldsta! Å då tänker jag alltid på att min morfar (deras farfar) skulle varit med. Han skulle varit så vansinnigt stolt över alla sina barnbarn den gamle gubben. Anton har hans initialer (och sin morfars) i nacken på sin studentmössa. Det tycker jag är fint.

När jag tog studenten så grät min morfar. Jag tror att det var för att han hade cancer redan då och inte visste om han skulle hinna vara med. Och för att han var stolt. Tänk vad stolt han hade varit om han fått leva. Jag är några veckor från en kandidatexamen i bioteknik. Frida har tagit studenten, kommer bli Sveriges bästa lärare, fixar pedagogdag, bor i Uppsala, tar hand om sin storasyster (moaa) när hon är ledsen och är världens finaste människa. Gustav och Anton spelar i A-laget för BP och tar studenten. Ludvid har börjat gymnasiet och åker på festival, inte ens han är liten längre.

Jag undrar ibland om morfar förstod hur viktig han var för mig. Jag hoppas det. Och du med mormor!! (min mormor läser min blogg ibland när hon surfar på nätet). Ni två är bland de bästa jag haft och har!

Nu vart jag sådär sentimental som jag blir så ofta på kvällarna. Iaf några dagar i månaden.

Men det är bra. Det är viktigt att tänka på allt najs man har i livet när man är nervös för skitgrejer. Som en redovisning.

Gonatt.

Fredag


Så här kan det se ut efter en "givande" föreläsning..


Redovisning nummer ett imorn.

Usch. Jag har skrivit det förut, det är konstigt att någon som pratar JÄMT kan tycka att det blir obehagligt så fort man ska stå upp och prata inför folk. Mycket konstigt.

Det blir inte bättre av att jag är så satans hes. Nu har jag hört att det tydligen är hett när kvinnor pratar med wiskey-röst (tack Niklas och Bassam för den informationen), men i mitt fall låter det mer som om jag svalt fem rakblad eller dylikt. Ikväll lyckades jag iaf öva på presentationen några gånger när ALLA orden hördes. Det jobbiga är att vi måste trycka ur oss all info på exakt 1.5 minuter (sjukt vettigt om man frågar mig) och vissa påstår att föreläsaren kommer att klocka oss (vi lär oss så mycket viktigt i denna kurs). Det är jobbigt att prata fort när det gör ont i halsen och dessutom nyser och hostar jag stup i kvarten.

Men men. Det som inte dödar en.. och så vidare.

Jag är dock äckligt nervös. Men men, jag får köra på mitt högstadie-motto: Just do it. (Jag gillade Nike då)

Eller på "mitt" nya motto: Vad gör det om 100 år, när allting kommer kring.

Efter detta så väntar mardrömsredovisningen 09.55 nästa onsdag. Det känns lite som dead man walking. Som om jag räknar ner timmarna till min egen undergång. 40 minuter. I ett klassrum för typ 25 personer. Vi kommer säkert vara närmare 50 personer. Och tro mig, det är kvavt nog som det är när det är 25. Usch.

MEN, efter regn kommer solsken! Efter det väntar två veckors redigerande av raporten innan slutinlämning. Sen är det två veckors tenta-vecka (egentligen omtenta, men jag skippade en tenta i våras och så har jag en tenta kvar från ettan). Men jag kommer ha gott om tid att träna och sola under de veckorna. När tentorna är skrivna är det fyra dagars ledigt och sen börjar jag min sommarpraktik!! :)

Jag känner verkligen hur livet kommer tillbaka när det blir varmare! Man blir verkligen en helt ny människa! Jag ser fram emot att kunna promenera mycket (vilket jag älskar, men inte när det blåser eller är kallt) och vara utomhus och få sol och frisk luft. Jag ser fram emot att vara i Dalarna och i Norrtan. Jag ser fram emot att sitta i någon park och dricka rosé. Jag ser fram emot att åka till Uppsala någon helg. Jag ser fram emot att göra en visit i Ludvika och spana in svärsonens nya ställe och nypa honom och syster i kinderna. Jag ser fram emot att sitta på någon klippa när solen nästan aldrig går ner. Jag ser fram emot midsommar, vart jag än kommer att befinna mig då. Jag ser fram emot sommarkläder och öppna skor. Jag ser fram emot picknickar och tennis-spelande. Jag ser fram emot att vara på praktiken och göra ett bra jobb, med bästaste Sara som bästaste handledare. För att sedan komma hem vid 19 och vara helt klar för dagen, utan plugg som måste göras. Jag ser fram emot att komma igång med träningen igen. Ordentligt! Jag ser fram emot att hänga med Pontus och Morgan under de två veckorna vi har semester. Jag ser fram emot att vi ska åka till Leksand sommarland och höra hur Mogens skrattar ihjäl sig när han åker vattenruschbana. Jag ser fram emot veckan då jag och Pontus ska vara lediga tillsammans, själva. Jag ser fram emot att träffa Jenny som är en av få i klassen som är i Sverige över sommaren (vi ska hålla AS-kvällarna vid liv). Jag ser fram emot att ha mys-middagar med Therese och Caroline (mina extra-systrar). Jag ser fram emot livligt rosé-drickandes med Erika, Anette och Caroline på en filt i Hornstull. Jag ser fram emot att Pontus bjuder mig på middag (wild shot). Jag ser fram emot tacos med Anna och Jenny. Jag ser fram emot att få prova Kjillans ballkong. Jag ser fram emot att mina klassisar kommer hem till skolstarten. Och jag ser faktiskt till och med fram emot att börja skolan efter sommaren. För då har jag valt Master. Bioteknik - Medicin. Sjukt coolt. Jag ser fram emot att ta examen och börja jobba. Jag ser fram emot att äntligen få tag i en lägenhet och få bo med Pontus och Morgan. Jag ser fram emot att bli vuxen på riktigt och klämma ut en unge eller två. Jag ser fram emot att Pontus kommer att heta Pontus Hol och jag Dr Theresa Hol, om jag får be.

Haha, det där spårade ju lite. Men plötsligt känns den där redovisningen som en fis i rymden.

Gonatt.




Det gäller att passa på att nörda sig lite när man är sjuk

Så idag designade jag loggan till vårt Kandidatjobb. Vi har tagit fram en tjänst som bygger på DNA-sekvensering med nanoporer. Vilket ger snabbare resultat och längre läslängder. Detta leder till att det kommer att vara möjligt att sekvensera många gener som inte tidigare kunnat sekvenseras snart (när Oxford Nanopore släpper sin GridIon). Jag vet att det låter sjukt nördigt. Men det är faktiskt fruktansvärt coolt!

Här är vår logga iaf:

Den är designad så att O:et är nanoporen. In åker enkelsträngat DNA och ut kommer DNA-sekvensen, de ni!





Nu ska jag kolla igenom Pitchen som min sjukt grymma grupp fixat idag när jag är sjuk!

Sjuk

Jag är så äckligt sjuk. Värsta tajmingen någonsin! Vi har massor att göra den här veckan med kandidatjobbet. Plus en muntlig pitch på onsdag. Jag har ingen röst.

Vilken skit!


Fredagen blev bra!


Första och hittills enda hel-ackvarellen


Så vansinnigt irretert!

Jag fick för mig att jag skulle ha trådlöst breband från ComHem. Som gammal Telian så vet jag ju att billigt sällan funkar. Va fan. Svindyrt och stabilt ska det vara.

Nu har jag installerat bredbandet. Jag hade 8 Mbit med ett annat skitbolag. Nu har jag 100 Mbit då. Eller inte. Jag måste sitta exakt bredvid rautern för att det ska fungera. Och rautern måste stå i vardagsrummet och alltså inte vid skrivbordet i sovrummet. ÅÅÅÅÅH.

Nu har jag bråkat med detta hela kvällen och är så less. Jag hatar teknik. Jag hatar att vara tillbaka i Sthlm. Jag skulle vilja stanna i Dalarna en vecka minst.

Sen närmar sig redovisningen av kandidatjobbet. Muntligt. 40 min. Jag fixar inte att prata inför folk i en minut ens. Det är märkligt det där, jag snackar alltid alldeles för mycket. Men ställ mig inför en grupp människor, då vill jag bara försvinna.

Nu ska jag gå och lägga mig. Något säger mig dock att det kommer att bli svårt att sova.

Tycker denna bilden från Berlin passar bra:



<3


RSS 2.0