Gott nytt år!

Idag får man ha hur stora ögonfransar man vill!


På väg hem till mamma å pappa!

Nu är jag på väg hem till mamma och pappa efter en mycket trevlig kväll me en av mina allra närmsta vänner! (Therese på bilden)

Imorn ska vi fira att systern fyller 24, sjukt dålig tajming att fylla på nyår.. Men rätt mysigt! Så självklart vill jag vara där å kasta paket på henne när hon vaknar (hon brukar dock ligga vaken x antal timmar innan vi kommer för att väcka henne)


God jul Theresa önskar mormor och Leif:


Av mormor fick jag presentkort på Panduro och Åhlens och av morbror Leif på Kicks! Så detta kom jag hem med idag, efter en runda i Farsta med alla andra människor i hela världen......


Pontus hade spenderarbyxorna på sig och köpte kläder till sig så det räcker för resten av året. Så går det när man handlar just en gång per år. Då får man skylla sig själv om det blir tungt att bära.


På vägen hem hände något roligt! En duva åkte med i vagnen, igen! Jag skrev ju om det för inte alls så länge sedan. Denna gång lyckades jag ta bildbevis:





Pontus fick skämas lite eftersom att jag skrattade så högt åt duvan att folk började vända sig om.. hehe. Tydligen så är det ett gäng duvor som satt i system att åka mellan Hökis och Farsta (precis som denna gjorde) för att käka lite. Sen åker de hem igen, fantastiskt! :)


Snart kommer finaste Therese hit på ett glas vin.. Jag har redan lagt upp denna bild som jag ritat på henne, men jag lägger upp den igen iaf:



Dagens teckning(ar): I spy

 

Skorna finns på riktigt. Det är Viktor & Rolf som knåpat ihop dom och om jag hade 7000 kr som låg och skräpade skulle de flytta in hos mig!


Middagen igår var perfekt! Pontus bjöd mig på Ramblas vid Hornstull som har sjukt god tapas. Det stället kan jag verkligen rekomendera! Dock så behöver man boka bord typ jämt.. Jag ringde vid 15-tiden igår och då fick vi bord 20.30.. på en torsdag.

SÅ nu har jag provat råbiff. Spännande, men inte riktigt min grej. Lammfärsbiffarna däremot var vansinnigt goda. Nu ska jag och Pontus åka in till Farsta och kolla om det finns något kul kvar på mellandagsrean. Jag har 400 kr att köpa pennor på Panduro för så lyckan är gjord :)

 


Insperationen flödar!

Nu efter att ha suttit och tittat runt på alla andra som målat torsdagstemat så är jag FULL av insperation! Jag älskar verligen att se andras teckningar!

Nu har jag tecknat hela dagen. Jag skulle ju träna, och shoppa pennor. Men nej, jag har ritat fyra teckningar!


Här kommer en:


 

Min scanner har dessvärre bestämt att alla bilder ska vara sneda idag. Så kan det gå..

Nu ska jag hoppa in i duschen, ikväll ska jag och Pontus ut och äta. Det ska bli sjukt mysigt, vi ska fira att jag klarat ett av mina mål i år :)

Tjing!


Torsdags-tema: "2012 ska jag...."





2012 ska bli året då jag slutar fega. Jag ska bli stark och våga gå min egen väg! Jag ska sluta bry mig om vad andra tycker och jag ska tro på mig själv.

2012 ska bli mitt lilla ego-kick år. Det är fan på tiden!

Bilden fick vara en bild på någon som jag tycker verkar rätt stark och som verkar tro på sig själv. Sen håller jag inte nödvändigtvis med hennes åsikter i alla punkter, men hon verkar tro på sig själv.. Och det är vad jag ska göra 2012.

Dagens teckningar och pepp:

Jag har länge tittat på http://komigensofie.blogg.se/ och avundats hur otroligt duktig och begåvad hon är! Dessutom så har jag suktat efter att någon gång få vara med i ett "torsdags-tema-gäng". Nu har chansen kommit!

http://smam.blogg.se/ har lagt ut ett inlägg där man kan få anmäla sig och vara med på torsdagstema! Jag är überlycklig! Så nu ska vi se om jag får vara med och annars tänker jag rita varje tema ändå ;) Riktigt kul att få prova att rita efter ett tema, jag ritar bara det som kommer i huvudet. Jag har lite svårt att bestämma innan hur, var och varför en teckning skapas. SÅ det behöver jag ju öva på! :)

Första temat var "2012 ska jag...." och den är ritat och klar och kommer upp imorn!

Nu skickar jag upp två bilder på tänkare. Jag ser mig själv som en tänkare, och det är rätt fint om än rätt jobbigt..


 


God fortsättning!

Så var julen slut för denna gång! Hoppas att alla jag känner har haft en fin jul :)

Min var perfekt! Släkt och familj, god mat och massa kärlek! Jag fick så äckligt mycket fina julklappar, tvivlar på att jag varit så snäll när allt kommer kring..

Nu är jag tillbaka i Hökis krökis. Lite tomt att vara hemma igen om sanningen ska fram. Jag gillar verkligen min familj och önskar att jag kunde knäppa med fingrarna så, plopp satt jag i Vällingby med alla tre. Mormor och Pontus får gärna vara med de me!

Imorn ska vi se om kroppen pallar ett pass på gymmet efter all go julemat. Tveksamt! Efter det ska jag strosa runt på Panduro hur länge jag vill. Fick presentkort där av mormor och jag tänker köpa hur mycket pennor jag vill! Perfekt juleklapp!

På kvällen imorn ska jag ut och käka med Pontus, det kommer också bli trevligt! :)

Det är konstigt det här, jag är ledig. Helt plötsligt minns jag vem jag är, låter konstigt.. Men så är det. Ibland känner jag att jag stressar så mycket med plugget att jag glömmer bort att vara mig själv. Jag glömmer bort att vara glad och uppskatta alla omkring mig. Löjligt egentligen, man har ju bara ett liv. Inte vill man slösa bort det på att stressa sig igenom allt?

I år blir det inga nyårs-löften om träning, eller att jag ska springa 5 maraton. I år ska jag lova mig själv att ta vara på livet och njuta av det. Hur fett låter inte det?

Nu ska jag hoppa i säng. Vill inte sova bort mina högt ärade lediga dagar!

Natti!

Snart jul!

Nu är det ju nästan jul! Vad hände?

Igår var det julfest. Jag missade bussen när jag skulle hem och resan tog 2,5 timmar. Kallt som fan, hemma halv 5. Nästan som att jag är ung igen eller något. Eller bara en ond påminnelse om att jag är alldels för gammalt för sånt där :P

Innan julefesten åt vi på Texas Longhorn. Jag åt revbensspjäll. Resten åt kött. Det var mycket snack innan om att vissa killar skulle äta ett kilo kött. Gustav vann dock. Med 500 g. Mesar, hehe.





Zhir



Bassam!



Oscar, Gustav och Bea


Viktors tallrik... "bara" 300 g KÖTT!


Jag gick upp klockan 12 idag. Sen dess har jag städat. Hela dagen. Kul. Tur att man bara städar en gång om året.. hoho.

Nu ska jag åka till Pontus. Han har tagit ledig imorn så det blir lyxkväll ikväll. Thaimat och tv-spel :)

Dagens för en gångs skull lite roliga smink:


Dagens teckning: Kissekatten


Ung cancer

Jag blev väldigt berörd av inslaget om tjejerna som skapat organisationen "ung cancer" på svenska hjälte-galan. Nästan alla har ju på något sätt blivit berörda av cancer. Någon man känner har drabbats, tillfrisknat eller förlorat kampen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det finns forum där de som drabbats kan få stöd. Särskillt unga människor. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att få beskedet cancer som ung.

Min älskade morfar klarade inte kampen mot sin hudcancer. Det är något jag lever med varje dag och det slutar fan aldrig att göra ont. Cancer är så jävla orättvist. Självklart kan man minska riskerna genom att undvika sådant som är cancerogent. MEN, när den väl slår till så känns det som om den kan ge sig på vem som helst.  Oavsett om man rökt varje dag eller levt renlevnadsliv.

Jag blir så ledsen när jag gick in och tittade på filmen "Det är okej att känna" på youtube och såg att det är en massa jävla idioter (som vanligt) som skriver nedlåtande kommentarer. Jag är så trött på folk som sitter bakom sina dataskärmar och kastar skit, anonymt. Vad är syftet med det?

Jag tycker att vi ska införa en till gala. "Svenska idioter-galan". Där letar man upp dessa anonyma svin och så får de stå till svars inför hela svenska folket i direktsändning. Skulle vara kul och se hur kaxiga de är då!

Jag tycker att det jättefint att ung cancer skapats. Jag tycker att videon var jättefin och jag tror verkligen att de allra flesta kan relatera till den.

Jag önskar verkligen att min utbildning kan leda till att jag får vara med och krossa cancern! Det var det jag ville när jag började och jag hoppas att jag kommer att nå dit. På något sätt, någon gång.


Svenska hjältar.

Idag är en sån dag då jag har väldigt mycket att göra! Fullt ös..

Så självklart har jag suttit och kollat på web-tv i en och en halv timme. Så där ja.

Jag kollade på "svenska hjälar-galan". Jag tycker sådant är väldigt fint och jag har gråtit som en unge medans jag tittat. Dels för att Mark är så pinsam, men mest för att det är så fint med människor som hjälper andra människor! Jag kan inte säga att någon hjälte var "mest" hjälte. Alla var de hjältar på sitt sätt! Underbart!

Jag vill också säga att jag verkligen hoppas att jag kommer att reagera rätt om jag någonsin hamnar i en situation där hjältedåd krävs. Sådant är svårt att gissa innan det händer, hur man kommer att reagera. Jag har vid två tillfällen hanterat situationer bra, och vid ett tillfälle dåligt. Min erfarenhet är att det inte går att styra över riktigt. Jag vet därför inte hur jag skulle reagera om jag hamnade mitt i ett knivslagsmål på tuben. (En av hjältarna stoppade ensam ett knivbråk på en fullsatt spårvagn).

När jag jobbade på ålderdomshem fick en av de boende dödsångest och hallicunerade. Då klev jag och en enda person fram, trots att ALLA i personalen satt i rummet. Många av dem var utbildade, jag var 18 år och hade jobbat där i två veckor. Då reagerade jag bra, utan att tänka.

När en vän hittade en kille som hade blivit misshandlad efter en krogkväll för många år sedan, då gick jag automatiskt fram när han började kräkas blod. Trots att de flesta andra omkring backade. Då reagerade jag också bra, utan att tänka.

När en man i Telia-butiken där jag jobbade blev aggressiv och började skrika på en person i personalen och slutligen ta tag i en annan anställd då stod jag som fastfrusen. Jag kunde fan inte röra mig. Personen som var den första att bli påhoppad av mannen har sagt i efterhand att non kände sig ledsen över att ingen gjorde något. Där reagerade jag dåligt. Utan att tänka. Men jag tänker på det rätt ofta i efterhand.

Någon sa till mig här om dagen att det är därför soldater och poliser måste öva så mycket på krissituationer. För att aldrig frysa när det verkligen gäller.

Jag önskar att jag kommer att reagera rätt om jag hamnar i någon situation där någon behöver min hjälp. Jag hoppas även att någon annan kommer att göra det om jag, eller någon jag känner råkar ut för något.

Jag tycker att vardagshjältar borde hyllas oftare, för det finns nog fler än man tror när det kommer till kritan :)

SÅ, nu ska jag ta tag i dagen. Det vankas fika med Anna och pepparkaksbak med mormor, Pontus, Mogens och okänt antal kusiner :)

Vända andra kinden till - en fråga om symmetri

Många frågar, kommenterar eller har synpunkter på att jag alltid vänder samma sida till när det vankas fotograferings-times. Nu tänkte jag att tiden är kommen då jag ska förklara varför samtliga 500 taggade bilder på mig på facebox ser exakt likadana ut. Coz I´m sne.

När jag gick sminkutbildningen så pratades det mycket och gärna om symmetri. Tydligen är det var människor finner vackert i ett ansikte, enligt massa statistiska tester. Jag fick under utbildningen lära mig att sneda fejjor så som min egen måste redigeras så gott det går. Allt för att uppnå den eftertraktade symmetrin.

Mitt face är lite som dr Jekyll och Mr Hide. Jag ser ok ut från ena sidan. Men från andra sidan är jag sne som fan. Det borde ju alltså betyda att jag är halvsnygg?

Jag satt och funderade på detta härom dagen, hur jag skulle sett ut om jag varit helt symmetrisk. När jag skriver symmetrisk så menar jag att bägge ansiktshalvorna ser identiska ut. Då jävlar är man snygg! Som tur är jag har en iphone där allt kan bli ordnat. Så nu har jag trollat fram en bild på hur jag skulle se ut om jag var helt symmetrisk, dvs snygg:






Personligen tycker jag aldrig att jag varit fulare. Men, statistiska undersökningar ljuger aldrig... Så med det där vinnande leendet och den kaxiga grisnäsan skulle jag alltså gjort succé. Släng dig i väggen Kate Moss!

Nu ska jag se till och skaffa mig lite skönhetssömn (läs mycket skönhetssömn)

Natti!


Varför är det så synd om Marcus Birro?

Satt precis och strö-kollade lite på "Efter 10". Marcus Birro var gäst och uttalade sig väldigt negativt om skiljsmässor. Nu kanske man inte ska ta det på för stort allvar eftersom han gnäller över allt han kan komma åt. Men han sa saker typ i stil med att det är att förstöra ett barns liv att skilja sig, att man har ett ansvar utöver det själviska när man skaffat barn. Han fick det även att låta som att hans föräldrar förstört hans ungdom genom att skilja sig. Hur kunde dom göra så mot honom? När han var i sin SVÅRA, SVÅÅRA 15-16års period i livet.

Ja du lilla Birro. Jag tror inte att det faktum att din föräldrar fortfarande levt i ett lyckligt äktenskap hade hindrat dig från att gråta ut i media varje gång du får en finne i röven. Tyvärr.

Jag tror inte heller att det värsta två gifta föräldrar som lever i ett olyckligt äktenskap kan göra mot sina barn är att skilja sig. Jag tror att det värsta de kan utsätta sina barn för, är att fortsätta leva ihop för barnens skull. Barn känner av sådant och kommer sedan få leva med att mamma och pappa var olyckliga för deras skull.

Jag har många kompisar med skilda föräldrar. Jag tror faktiskt att jag känner fler med skilda än med gifta päron. Självklart har alla mått väldigt dåligt av perioden då äktenskapet mellan föräldrarna tog slut och i många fall även tiden efter det. Men de vänner jag känner, som farit allra mest illa.. de är de vänner vars föräldrar höll ihop för barnens skull.

Jag tycker personligen att många kanske ger upp för tidigt. Jag önskar att jag och Pontus kommer att kämpa om (när) vi gifter oss och skaffar barn. Men jag hoppas också att vi kommer att skilja oss om det är überjävligt och inte blir bättre. För vår egen skull men framför allt för våra framtida ungars skull (som förövrigt kommer att vara grymma på både att rita och spela gitarr.. samt börja på tennis vid 3 års ålder så de kan försörja päronen sina när de blir övermogna).

Självklart blev det en bild också:



Marcus Birro, med hela världen på sina axlar


Gött!


Juleklapps-tips

Jag har kommit fram till att jag önskar mig något i stil med dessa:




Just dessa fin-fina halsringar kommer från stylebytyra.se.

Eftersom mamma garanterat INTE vet hur man läser min blogg, och pappa garanterat INTE vet vart/hur/varför man köper en halsring.. så ligger all press på lillasyster ;)

Jag har önskat mig bra saker i år tycker jag. Bland annat senaste Harry Potter filmen, men om jag inte får den så köper jag den bara själv... så mamma och pappa slipper inte undan! Lite av en tradition att se senaste HP-filmen i mellandagarna. Detta är ju dessutom sista filmen, så sedan kan de stämma in i Pontus låt: "No more Harry Potter" som han sjöng när vi kom ut från bion.

Jag har även önskat mig en lampa. Jag ser fan inte vad jag läser när jag läser. Show me the light.

Sen är ju Coop-handlingar en given favorit på önskelistan. Bästa klappen ever!

Börjar även få lite koll på vad jag ska köpa till las familjos. Min budget är ju något begränsad i år.. (dvs jag är urfattig). Men jag tror ändå att det kan bli lite bra klappar trots allt. Fan va jag ska skämma bort min familj när jag är rik. (Rikare än nu iaf, hej doktorandlön = fattig i fem år till om jag bestämmer mig för att doktorera).

Nu ska jag läsa lite till i bioboken. Bestämde mig för att inte skriva om numme-tentan. Jag får en D i betyg. Jag orkar inte skriva om den tråkigaste kursen jag någonsin läst bara för att höja det betyget. Jag satsar på bättre betyg i roligare kurser. Eftersom min utbildning äntligen har nått fram till det stadiet där vi BARA läser bioteknik så ser det ju lovande ut :) Gentekniken vi läser nu är sjukt intressant!

Nu gaggar jag på här. Så går det när man sitter ensam på Lucia! Pontus är i Gbg den tönten :)

Så nä, nu ska jag kolla på Brides mades som jag har hyrt. På Ica. Äta lussebulle ska jag också, banne mig! Eller asså, efter att jag läst i bioboken alltså. 8 sidor kvar tills dagens mål är uppnått!

See ya!

Dagens teckning:

"Christina"






Parasiter.

"Zoologiskt menas med parasit en organism som lever vidhäftad vid en annan organism (ett värddjur eller en värdplanta) och tar sin näring ifrån denna. Värddjuret kan fortleva och eventuellt överleva parasiten men kan också duka under när det det inte förmår föda både sig själv och parasiten.

En parasit som alltid dödar sitt värddjur (mycket vanligt inom insektsvärlden) kallas vanligtvis parasitoid.

Djur som stjäl föda ifrån andra organismer kallas för kleptoparasiter"

källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Parasitism

Denna text fick bli insperationen till dagens teckning, här kommer förklaringen:


Vi människor älskar filmer om aliens som parasiter. De här film-parasiterna har vanligtvis "ätit" upp sin egen planet och attackerar därför oss oskylldiga människor för att leva på och förstöra vår älskade jord.

Visst, många av oss tycker att sånna filmer är spännande. Men ärligt talat, hur kommer vi människor göra den dagen lilla Tellus resurser tagit slut? Och med "ta slut" menar jag självklart när vi käkat upp, förstört och dödat vår planet. Om vårt släkte den dagen insett att det finns liv på en annan planet, kommer inte då människosläktet att försöka ta sig till denna planet? Om de gröna aliens som redan bor där (för aliens är gröna, det vet ju alla) inte vill låta oss bo där. Kommer människan då att lägga sig ner och dö eller kommer människan att försöka ta över planeten med våld?


Jag är fullt medveten om att detta låter lite "knäppt". Men om man tänker efter lite, är inte vi människor de största parasiterna of them all? Vi har liksom en jord, vi vet att mycket av det vi utsätter jorden för långsamt förstör naturen. Men ändå fortsätter vi. Sen är vi sjukt äcklade av parasiter som lever på våra kroppsvätskor och vårt blod. Jag skulle vilja höra vad andra planeter säger till sina barn. "Akta er för att bli som Tellus, hon har massa äckliga parasiter som äter upp henne innifrån".

 


Efter regn... och vice versa?

Jag har ju skuttat runt i mitt lilla lyckorus senaste veckan. Men så kom bakslaget idag. Eller snarare igår och idag. Jag har varit så vansinnigt grinig senaste dagarna. Sjukt. (Nej mamma, det är inte "den veckan").

Idag när jag kom hem var det som allra värst. Jag åt en gourmérulle. Vilket jag varken har råd eller lust med. Men jag orkade inte laga mat. Sen var jag så sjukligt trött att jag inte orkade gå och träna. Så nu måste jag göra det imorn bitti istället. Sen lyckades jag inte få upp gardinen som katten haft ner.

Jag pratade iaf med min pappa. Han höll mig sällis över telefonen medans jag städade. Måste ha varit sjukt kul för honom. Jag städade och gnällde. Wünderbar.

MEN, så blev det ju bättre. Oftast behöver man ju bara få ur sig lite skit så släpper det.

Så vips, var det färdig städat. Och julpyntat. Dra mig baklänges!

Som grädden på moset så läste jag 20 sidor i genteknik-boken. Det kanske inte låter som en jättestor prestation... Men prova att läsa några sidor i den boken så vet ni. Den är mycket intressant. Men seg.

Idag läste jag i boken att det inte är etiskt att utföra parnings-experiment på människor. För att få reda på information om gener. Se där, det hade jag ju aldrig kunnat lista ut själv! Det är roligt det där.. Vad som skrivs i läroböcker i USA. I en tidigare bok (organisk kemi) stod det att en människa som hoppar ut genom ett fönster och tror att hon/han kan flyga, helt klart går på "acid". Sen står det ju en del vettigt också.

Spännande att se om detta går att läsa. Jag ser bara halva meningen. Error error. Resten måste jag skriva i blindo. Appråpå det så blir jag nog hellre döv än blind. Om man skulle få välja.

På fredag är det julbord med klassen. Hemmalagat. Jag ska "laga" julknäcke och pepparkakor. På lördag ska jag och Pontus på middag hos Sara och Jocke i deras nya lägenhet. Det ska bli kul! Se hur dom och katterna har det :)

På söndag blir det lutfisk hos mormor. En konstig sak som inträffar varje år kring jul i vår släkt. Varför har jag aldrig riktigt förstått. Men det är fint att träffa släkten.

Sen är det ju torsdag innan det är fredag. Även om jag trodde att det var fredag idag. Imorn ska jag träna, plugga hemma, diska och sen träffa karln min och gå på bio. Tintin minsann. Äntligen!

Så, nu har jag gaggat klart. Jag kom på att det inte gör någon skillnad om jag inte ser vad jag skriver. Jag stavar ju som en kratta ändå. Jag har inte stavat rätt på "lenght" en enda gång när jag och Jenny matlabat. Kanske nån gång, och då såg jag nog allt hur Jenny fällde en tår av stolthet.

Natti natti.

Ikväll blev verkligen ett prov på det jag skrev sist. Saker kan kännas hur jävla jävligt som helst. Men sen vänder det alltid :)

Jonah Mowry

http://www.youtube.com/embed/TdkNn3Ei-Lg (Jag fattar inte hur man bäddar in filen i texten, sorry)


Jag tror att nästan alla har sett denna video vid detta laget. Jag blev väldigt berörd av den. Det är en ung kille som via skrivna lappar berättar om hur han blivit mobbad under nästan hela sin skolgång, pga att han är homosexuell.

Ibland funderar jag på om barn/vuxna som mobbar förstår vad de gör mot den personen de ger sig på? Hur djupa spår det kan sätta i själen, även efter att mobbningen upphört. Jag undrar om de personer som kan utsätta någon annan för så mycket skit gör det för att de mår så otroligt dåligt själva. Eller om de bara är onda. Jag kan verkligen inte förstå. Går de och lägger sig om kvällen och tänker; "Fan va gött att jag fick honom/henne att gråta idag, high five." Inser de inte hur fel det är?

Sen är väl frågan om mobbning så mycket större än de som mobbar. Utfrysning och utanförskap. Lärare och elever som ser var som pågår men inte gör något.

Jag tycker att det är otroligt skönt att se hur många som svarat på Jonahs film. Berättat om sina problem och peppat Jonah. Det gör mig lycklig och får mig att känna hopp!

Men så finns det idioter. Idioter som kommenerar på hans sida och skriver elaka kommentarer. Folk som skriver elaka saker om dem som svarat på Jonahs film. Då blir jag så jävla less. Hur svag är man som människa då? Vad får folk ut av att sitta och skriva elaka kommentarer och påhopp, om folk de aldrig träffat.

Jag hoppas att de nån gång vaknar upp och inser hur de har betett sig. Och skäms. Och ångrar sig.

Alla människor är vackra och fantastiska, vi är ju fan alla unika! Tänk om alla mobbar kunde inse hur mycket bättre de själva skulle må om de fokuserade på att känna kärlek istället för hat. Om man väljer att se folks bra sidor istället för de dåliga så slipper man ju gå runt och störa sig på folk. Det måste väl alla vinna på?

Jag hatar att det blir så pretto när jag skriver om detta. Men jag menar varenda ord. Jag tycker verkligen att man kan finna något vackert i alla människor, både utanpå och innuti.

Sista veckan har jag verkligen gått omkring och känt hur lycklig jag är. Jag har underbara vänner, en fantastisk familj och en sjukt grym pojkvän. Jag pluggar det jag verkligen vill plugga och jag har en fin lägenhet. Jag går ofta runt och oroar mig så väldigt. För vad folk ska tycka om mig, för hur det ska gå med skola och jobb. För hur jag ser ut. Jag tror att jag ibland oroar mig så mycket för att jag är rädd för att leva i nuet och erkänna att allt är jäkligt bra. Då kan jag ju förlora så mycket mer. MEN, filmen med Jonah fick mig att fundera lite (läs mycket). Det kanske är helt okej att vara lycklig? Om det någon gång skulle skita sig, så kan man må hur dåligt som helst. Men nån gång blir det bättre. Nån gång kommer allt att falla på plats igen. Det löser sig.

Jag ska försöka att tänka på det här från och med nu. Världen går ju inte under om man har en finne i pannan, missar en tenta eller gör bort sig nån gång. Det löser sig.

Min livs-ideologi är att människan är god. Det verkar finnas en hel del undantag, men jag vill ändå leva i tron om att det är sant. Unt damit basta.


RSS 2.0